NYFA Coaching Master class

Är den lokala fotbollen redo för barnkonventionen?

Den 1 januari 2020 antas barnkonventionen som lag i Sverige. Under det senaste året har Aftonbladet ägnat sig åt en utförlig granskning av svensk barnidrott med en del skrämmande resultat. Jag har full förståelse för att elitklubbar måste sköta sina akademier på ett visst sätt. Gallring och provträningar från en viss ålder är nödvändigt i Elfsborg och Norrby. Jag riktar istället frågan till ledningarna i stadens breddföreningar, är ni redo?

Tränare och ledare är direkt avgörande för hur ett barn upplever sin idrottsutövning. Jag har spelat fotboll så länge jag kan minnas. Haft fler tränare än vad jag kan räkna. Tränare som har berömt mig för mitt hårda slit. Tränare som har pushat mig att nå min fulla potential. Tränare som har snackat skit om mig inför hela laget när jag inte var där. Tränare som helt har ignorerat min existens. Det är nästan orimligt hur en tränare kan vara skillnaden mellan att längta efter att få sparka på en boll, eller att ha ångest inför nästa träning.

År 2019 hör jag fortfarande om tränare som använder kollektiv bestraffning. Som mentalt bryter ner barn som har fler än två tillslag på bollen, eller råkar slå en passning fel. Ett auktoritärt ledarskap i idrotten hör inte bara hemma på 70-talet, utan det bryter även mot artikel 31 i barnkonventionen som handlar om barns rätt till lek, vila och fritid.

Vidare är även det totalitära ledarskapet ett allvarligt problem. I regeringens arbete inför att barnkonvention skulle bli lag i Sverige upptäcktes framförallt brister i artikel 12 om barns möjlighet att uttrycka sina idéer och egen vilja. Min upplevelse är att många tränare, framförallt för tonåringar, bryr sig mer om sitt egna rykte och gör allt för att vinna, även om det innebär att köra över spelarnas önskemål om träningsupplägg och taktik.

Riksidrottsförbundet avslöjar att barn slutar med organiserad idrott redan vid 11 års ålder och Centrum för Idrottsforskning skriver att inte ens hälften av alla pojkar eller en fjärdedel av alla flickor når den dagliga rekommendationen för fysisk aktivitet. Samtidigt vill klubbar se sina representationslag avancera så snabbt som möjligt i seriesystemet och riktar blickarna allt längre bort från barnen.

Att sköta en förening är svårt och kommer med en hel del utmaningar och tuffa beslut. Men det kommer även med ett ansvar att se efter hur ungdomsverksamheten sköts i praktiken och efterföljer idrottsrörelsens värderingar. Har ni koll på vad som händer utanför konferensrummets dörrar? Är ni redo?

”Decisions at a club should be made from the pitch to the office, never the other way around.”

– Johan Cruyff

Lämna ett svar