Patrick Söderholm

Musiklärare

Erikslundskolan

Blogg

Utbildningar

Har inte skapat några utbildningar än.

Presentation

1+1=3

Kultur…Musik…Fotboll…!?

Till vardags jobbar jag som musiklärare på en låg, mellan och högstadieskola. Jag jobbar både med elever som går i grundskola och med elever som har en metal funktionsnedsättning, vilket innebär elever som går i grundsärskola.

Varför skriver jag då för NYFA? Vad har fotboll med elever, musik och kultur att göra..? Hmm…

Det händer då och då att mina elever frågar vad har musik med skolan att göra, varför läser vi musik? Varför behöver vi kultur? Och det jag tycker det är en jättebra fråga. För alla är vi olika, alla har vi olika referensramar.

 Så jag brukar börja med att hänvisa till forskning om hur hjärnan utvecklas genom att syssla med kreativa sysslor, för att inte tappa de som är helt ointresserade av ämnet och som vill ha en vetenskaplig förklaring.

Men sen skickar jag tillbaka frågan till eleverna. Då brukar tavlan bli full med helt olika upplevelser och funderinga!  ”Vi är musik för att det står på schemat, för att lära oss instrument, för att fylla ut tiden i skolan, för att vi ska kunna saker…och för att vi ska lära oss kreativitet” Ibland kommer svaren från dem själva. Man måste bara få dem att tänka till en stund, ge dem lite tid…

För många är musik obruten mark. Därför är musik som ämne så viktigt. Inte bara förmågan att kunna spela ett instrument eller veta när en kompositör föddes, utan känslan, gemenskapen, upplevelsen och kreativiteten…Våga bryta mönstret. Vad händer om jag…?

Det tog en stund för mig att verkligen fatta vad kreativitet innebär, inte bara som ord utan vad innebär ordet..

Mark Knopfler berättade en gång i en intervju att han måste vara inspirerad för att vara kreativ. Detta fick upp ögonen på mig! Jag har tidigare lite slarvigt satt de i samma fack. Och det är klart, är jag inte inspirerad är det svårare att vara kreativ. Därför är det ännu viktigare att få verktygen till det kreativa tänkandet, så att du på beställning kan hitta inspiration. Det kan vara i skolan, på jobbet, på planen eller på scenen, eller ibland för att behöva tänka annorlunda på grund av att den tänkta lösningen inte funkade.

För en del kommer det mer naturligt, för andra är det svårare. Många behöver strategier. 

Häromdagen blev jag dock ordentligt inspirerad.

Jag satt och slötittade på Netflixfilm, Springsteen on Broadway, när jag nästintill fick en uppenbarelse. Jag riktigt kände vart han var på väg, så jag började att anteckna…Jag blev inspirerad! Jag studsade upp från soffan och började jobba. Detta var vad jag hörde.

”Fansen kommer vid ett speciellt tillfälle.

Fans handlar om vad som händer när musiker som kommer från samma plats, med samma passioner och influenser, när de söker blixt och dunder.

De kommer alla samman och summan är större än delarna.

De kanske inte är de bästa musikerna. Det behövs inte. Det måste vara rätt musiker och när de spelar ihop, då blir det en själarnas gemenskap och ett naturligt broderskap och systerskap uppstår och ett sökande har börjat.

Man söker efter något, ett äventyr har börjat. Man sitter bredvid föraren.

I ett riktigt band ställs matematiska regler på huvudet. Ett plus ett blir tre.

Ett plus ett blir då, det händer dagligen. Det är inte magi. Det är allt slit.

Du går upp, ett, går till arbetet, ett, går till sängs, två.

Men när ett plus ett blir tre, då förändras ens liv.

Man ser allt på nytt och de dagarna när man får visioner, när världen runtomkring hittar mening, då känner man sig välsignad att leva. Det är kärlekens ekvation.

Det finns ingen kärlek utan att ett plus ett blir tre. Det är konstens ekvation, den essentiella ekvationen för Rock’n roll. Därför kan universum aldrig riktigt förstås.

Det är därför som ”Louie Louiealdrig kan förstås till fullo. Det är därför som äkta Rock’n roll och äkta Rock’n roll band aldrig kommer att dö ut!”

För mig är steget inte särskilt långt mellan fotboll och musik. Mycket är, precis som Springsteen säger att bara göra. Det är att få ihop resultatet. Oftast blir det två. Men när du tränat tillräckligt, så att du får iväg första passningen till din kompis och ni skapar ett spel tillsammans. Eller att du kan ta tillräckligt många ackord…så att du kan spela med till en låt eller spela tillsammans med någon. Då försvinner tankarna på allt slit, då blir det värt det.

Där kommer ledarskapet in! Hitta ett sätt att inspirera de du jobbar med, så kommer deras  kreativiteten som ett resultat av ditt ledarskap. Därför är ledarskapet ett så stort ansvar, både som lärare och tränare. Du kan faktiskt ge någon möjligheten att uppleva att resultatet kan bli 3. Det du gör, kan för någon bli magiskt!

Avslutningsvis…Fördelen med att jobba på en grundsärskola är att efter varje lektion får jag uppleva något annorlunda. Du kan aldrig förutspå en förmåga, kunskap eller reaktion. Många av eleverna har inte spärrar på samma sätt som elever i grundskolan har. Eleverna bryr sig inte så mycket om vad mottagaren får, för de ÄR stjärnor när de uppträder, oavsett var, när och hur…

De har kul och känslan av att de har kul sprider sig till publiken. Ibland önskar jag att jag också saknade den spärren. Att bara få ha kul, utan att på riktigt bry sig om vad andra tycker.

Så jag avslutar med ett citat från den musiker som inspirerade mig till att börja spela gitarr, Björn Afzelius. Jag frågade honom en gång vart han fick texten till låten jag hämtar det avslutande citatet ifrån. Han svarade att han fick texten från sin barndom där gränserna ännu inte var satta.

Som är galna, ja, galna, som får va’ galna, för galna har kul” – Björn Afzelius

 Patrick Söderholm

 

 

 

 

 

Senaste blogginlägg

Finns inga blogginlägg att visa